Hämta visum!

Den 2 mars så ska jag iväg och hämta upp mitt visum! Så det blir mitt sista besök i Stockholm på säkert flera år. Borås ligger ju så himla långt i från huvudstaden, så om jag besöker Sverige under min tid på universitet, så kommer jag nog inte hinna åka dit då. Ska se till att köpa med mig så mycket souvenirer som möjligt att ta med mig till Japan, för jag vill gärna ge "svenska" presenter till mina vänner!
 
Det har väl hänt lite smågrejer sedan mitt senaste inlägg som har gjort att hela min boendesituation i Japan bara känns jobbig just nu. Det känns inte ens kul att åka hem till huset som det är just nu. Det är inte bara en grej, utan en kombination av lite olika grejer. Jag vill inte gå in på det, men jag ville ändå bara nämna det. Just nu så försöker jag att se fram emot allt det nya roliga som jag kommer att få uppleva. Men jag önskar bara att jag kunde slippa mycket av ångesten som allt som händer just nu framkallar. Jag vill bara kunna komma hem utan att känna ångest över nästa troll som kommer att hoppa fram bakom vilket hörn som helst. Just när man tror att det inte kan bli värre så blir det såklart det! Jag tror nog alla varit med om det någon gång. Haha.

Åh, negativiteten! Jag ska se fram emot saker nu! Stockholm, och om 15 dagar JAPAN!!

Börjar närma sig nu!

Jag har precis skickat iväg mitt pass och COE till den japanska ambassaden i Stockholm och väntar på att de skall kontakta mig så jag kan komma och hämta upp mitt visum. Alla stipendieansökningar, också ivägskickade och nu håller jag även på att boka rum i huset där jag ska bo. Samma ställe som innan för övrigt!
 
Det är nu... 21 dagar kvar tills jag åker! Det är så sjukt. Tiden jag spenderat i Sverige har verkligen sprungit förbi. Kanske inte just i stunden, men när jag ser tillbaka på allt så undrar jag vart tiden tog vägen. Våren övergick i sommar, som blev höst och vinter... och snart är det vår igen.
 
Kanske är det alla sjuka saker som har hänt som har fuckat upp mitt tidsperspektiv lite. Att det har liksom vart och är fortfarande ett evigt väntande, på något jag inte vet om det kommer att hända eller inte. Det var så underligt för mig att spendera 9 månader utan att egentligen göra någonting. Det flöt liksom bara ihop till ett enda dis. Lite tråkigt kanske, men fick se detta som den längsta semester jag haft i hela mitt liv, tills jag går i pension då! haha.
 
Jag vet inte alls vad som väntar mig i Japan den här gången. Det är otroligt läskigt, men jag vet att jag kommer att klara av det! Dessutom får jag ju alltid så fina och upplyftande kommentarer av er läsare, som liksom ger mig mod och lite extra självkänsla. Så svårt att förklara, men man blir så glad att någon läst ens inlägg och faktiskt tagit sig tiden att skicka iväg något uppmuntrande, att bli trodd på liksom.
 
Så tack till alla er som alltid läser och kommenterar.
Jag vet att hela andra halvan av 2015 och början av 2016 har vart en väldigt tråkig tid här på bloggen men jag hoppas kunna liva upp den då jag är tillbaka i Japan, i vilken situation jag än finner mig i!
 
Jag har liksom lärt mig nu, att vilken situation man än finner sig i så måste man fortsätta leva liksom.
Inte bara "hålla sig vid liv" om ni fattar jag vad jag menar! ;)

Varje dag är forfarande jobbig. Jag är inte ett dugg religös men ofta så ber jag liksom till universum att allt ska bli som det borde vara. Jao. Håller väl på att bli lite knäpp men det blir nog bra ska ni se!
 
Tack igen! Och snart så borde ni kunna se mer och mer uppdateringar här på bloggen!
Inte långt kvar nu! :D

Bara att köra på! 前進し続ける!

Jag ska bara få in min ansökan till Waseda! Jag har betalat ansökningsavgiften, skrivit ut alla papper, skickat mitt IB-diplom... nu ska jag bara skaffa de sista dokumenten från min gymnasieskola, sen ska allt skickas in! Inte för att jag tror att jag kommer komma in, men man måste ju försöka! Ska se till att få iväg ansökan tills imorgon eller övermorgon, då den ska vara framme den 14 September!!

 
Forsätter att se framåt!!