Söka till universitetet! 日本の大学に入ってみます!

Jag har i alla fall nu bestämt mig för att försöka söka till universitetet i Japan! Mina föräldrar har i princip gått med på att lägga ut det som skall betalas i förväg tills jag får pengarna av CSN, så tänker köra på! Känns lite sådär att jag förväntar mig så mycket av dem, men så otroligt tacksam att de stöttar mig så trots mina galenskaper haha!
 
Jag ska söka till School of International Liberal Studies (SILS) på Waseda, ett program i Liberal Arts, helt på engelska, men man får lära sig japanska under tiden! Jag är sååå taggad igen! OM jag kommer in så börjar jag redan i vår!
 
Vem vet det kan ju skita sig en gång till så får vara lite mer förberedd på detta den här gången. Går det inte vägen igen, visst, det skulle ju kännas pissigt men då är min plan B att söka till Yokohama National University som också har ett program helt på engelska, som man kan söka senare i vinter och som börjar hösten 2016... Går inte det, ja då vet jag inte än men vi får väl se! Kanske läser ett distansprogram i så fall på en svensk skola, så jag få frihet att röra mig hur jag vill!
 
日本の大学に入ってみることにしました。
早稲田大学の国際教養学部で勉強したいです。全部英語で、日本語も一時に勉強出来ます!
入れたらまた春日本に戻って来れます!
 
今回またダメになる可能性はあると分かっているので、プランBは横浜国立大学で、そこも英語の学部あります。
それもダメだったら...スウェーデンの大学のオンラインプログラムで勉強しようと思っています。ただだし、勉強しても自由にどこにもいけます!

Under all kritik

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag vet vad jag vill säga men alla tankar är helt huller om buller och förutom det jag kommer tala om i det här inlägget så har det hänt en massa annat i mitt liv som jag inte vill ta upp just nu.

Jag skriver inte detta inlägg för att skitsnacka ambassaden (bara lite kanske), utan jag lovade ju faktiskt att jag skulle berätta hur det gick för mig, hur bra eller dåligt det än gick. Tyvärr gick det sämre än väntat, fast på ett väldigt orättvist sätt.
 
Som jag nämnde sökte jag ju till monbukagakusho undergraduate stipendiet. 
Min ansökan accepterades och jag blev kallad på prov, som jag sedan klarade och efter det blev jag även kallad på intervjun. Som skulle ha varit imorgon.
 
Det hela började med att jag hade misstolkat åldersgräsen, som låg mellan 2 april 1994 och 1 april 1999. Jag räknade bakåtvänt i huvudet på något konstigt sätt och trodde att 31 mars 1994 (mitt födelsedatum) räknades in där. Fråga inte hur. Jag vet att jag kollade noga, men jag har svårt för siffror så jag blev förvirrad.
Visst, JA, jag gjorde ett misstag. Det erkänner jag. Jag är alltså född två dagar för tidigt för att ansöka om stipendiet.
 
Men jag skulle då inte klarat mig förbi det steg där de kollade igenom ansökningsblanketterna. Men de hade inte kollat tillräckligt noga, enligt dem så hade de varit stressade när de kollat igenom alla ansökningar, så de hade ändå kallat mig till proven. Min mamma beställde biljetterna åt mig samma dag jag fått kallelsen vilket var ungefär en månad innan proven, så de blev relativt billiga. Från den dagen, som kanske en del vet om ni läst min blogg, eller följer mig på Instagram, så satt jag och pluggade varje dag ända fram till dagen innan proven. Jag var alltså också väldigt seriös om att få det här stipendiet, att få detta var en dröm för mig, för det hade verkligen kunnat förändra mitt liv. Jag hade kunnat studera i Japan utan lån och ekonimiska bekymmer och det är något som betyder otroligt mycket för mig.
 
Jag fixade proven och tydligen var mina resultat bra nog för att gå vidare till intervjun. Jag blir såklart jätteglad! Jag hade klarat av den svåraste delen! Samma dag som kallelsen kom, så igen beställde min snälla mamma biljetter åt mig upp till Stockholm, som denna gång gick på över 1000 kr.
 
I förrigår så ringer de från ambassaden, jag minns inte exakt vad de sa för jag var i en så otrolig chock och jag kunde inte riktigt förstå vad det var som hände. De säger att de kollat igenom min ansökan igen och NU ser att jag är född två dagar för tidigt och att de tyvärr inte kan rekommendera mig, så jag behöver inte komma på intervjun. De "ber så mycket om ursäkt". Jag frågar om de inte kan göra ett undantag för det är ju bara två dagar och jag har ju faktiskt gjort bra ifrån mig, men de kunde de inte, för de har tidigare gjort undantag (där personen var ett ÅR för gammal) och dessa har avvisats efter att de blivit rekommenderade.

De ville inte heller kontakta myndigheten i Japan och höra om mitt specifika fall. Även min mamma provade att ringa dem en gång till, i dag, men nej, de kunde inte göra någonting, "för de är så strikta i Japan." Jag vet att de är väldigt strikta, men de kunde ju åtminstone fråga, när det ändå är de som har ställt till det. För det är väl så det fungerar, att man i alla fall gör sitt bästa för att fixa en situation man orsakat. Man tar ansvar. Speciellt som en myndighet.
 
Det som stör mig mest är att det står i den engelska och japanska officiella ansökningsguiden "must generally be born between ....", alltså generellt vara född mellan dessa två datum. Och två dagar låter rätt generellt enligt mig. Men det funkade tydligen inte i Sverige, enligt ambassaden, för här är vi så säkra på när alla faktiskt är födda, vilket man inte är i vissa länder. Men nu tycker jag dock att de kunde kontaktat den här myndigheten, erkänt sitt misstag och fråga om min rekommendation kunde godtas ändå. Men tyvärr kunde de inte det. I ansökningsguiden så står det heller inget om nationalitet och denna regel.

Det står också under en punkt "In addition to the regulations stipulated in this guideline, those that are necessary to implement the Japanese Government Scholarship are determined by the Japanese government.", alltså, om jag tolkar detta rätt, är det den japanska regeringen som bestämmer dessa regler, och ambassaden bör därför direkt rådfråga dem om detta innan det tar ett beslut själva, vilket de vägrde göra. I alla fall så tolkar jag det så.
 
Hade de bara sagt till från första steget, att de ser att jag är för gammal, så hade de ju vart en sak, då hade ju allt gått rätt till och då är det ju bara för mig att tacka för mig och acceptera, liksom. Men nu kom jag ju så långt och så nära att jag hade velat försöka till slutet. Hade de inte märkt något eller bestämt sig för att försöka, kanske jag hade fått stipendiet?
 
Jag har kämpat så och nu föll allt ihop så snabbt och så fel, jag kom så långt men fick inte försöka. Det känns också som de inte ens bryr sig eller tycker att de gjort fel på ambassaden. Nu sitter jag här med min biljett till Stockholm i morgon och i princip måste använda den för annars är det ju som att slänga en 1000-lapp i soporna. De erbjöd sig inte ens att kompensera för mina resor som jag gjort helt i onödan. Jag kan inte riktigt beskriva mina känslor just nu, men jättebra mår jag ju då inte. Det tillsammans med annat som händer just nu blir lite väl mycket. Vad ska jag göra i Stockholm en hel dag ensam när jag vet att de andra som ansökte sitter i närheten och blir intervjuade?

Det är klart jag vet att det kunde ha blivit så här ändå, att jag inte kommit vidare, men i så fall hade jag ju hellre velat att det hade varit på grund av att jag inte presterade tillräckligt och inte för att de inser så här sent att jag är två dagar för gammal. Jag känner mig som en två dagar gammal mjölk som man inte ens luktar eller smakar på innan man slänger ut den.... De slösade inte bara min tid och min mammas pengar, men det här har också tagit väldigt psykiskt hårt på mig. För jag de fick mig hela tiden att tro att jag hade en chans, bara för att rycka bort mattan under fötterna på mig i sista sekund och sedan inte ens försöka hjälpa mig upp.

Jag antar att de vägrade kontakta myndigheten just för att de inte ville att någon skulle få reda på deras misstag och sedan få ta följderna av dem. Det är det enda sättet jag kan tolka detta på. Oerhört fegt av dem. Det kanske faktiskt fanns en liten möjlighet för mig. Hade de faktiskt ringt, och sedan fått ett nej från den myndigheten som tar det slutgiltiga beslutet, då hade det vart enklare att acceptera, men de gjorde inte ens det. Så jag lever liksom med tanken; tänk om ...

Jag vet att jag verkligen förtjänade detta stipendium, hur fel det än är att säga det om sig själv. Om någon vill studera och leva i Japan och faktiskt vill främja relationen mellan Sverige och Japan så är jag den personen... men nehepp...
 
Jag har kollat på en del skolor och så men även om de är CSN-berättigade, så kan inte CSN betala ut pengarna i tid till att skolan vill ha sin inbetalning och så vidare. Så jag känner mig helt lost just nu. Dessutom är jag rädd att jag kommer ha det svårt ekonomiskt igen som förra gången och tanken på hur fett CSN-lånet kommer att bli får det att vända sig i magen. Men jag antar att jag får ta det. Och leta efter andra stipendium, kanske inte heltäckande men som kan dryga ut lite i alla fall.

Men jag ska tillbaka till Japan, det ska jag. Jag funderar på att börja med att läsa ett år japanska eller något, så att jag i alla fall får upp min nivå så att jag kan välja att studera vidare på universitet i Japan senare, och så att jag faktiskt kan komma tillbaka och vara där. Eller så söker jag inte på ett universitet direkt.

Intervju på fredag! YES!

Jag vet att jag kommer lite sent med min uppdatering, trots att jag fick veta detta i torsdags. Även efter att proven var över har jag varken varit aktiv på Instagram, YouTube eller bloggen. Men jag var så mentalt och fysiskt utmattad. Jag hade nötat i en månad och stressat och hållt på och sen när det var över så kunde jag äntligen slappna av liksom! Dessutom tog jag nattåget till Stockhlm från Borås, dagen innan och kom fram kl 6 på provdagen, proven var från tio på morgonen till klockan fyra. Mitt tåg tillbaka till Borås gick klockan 23 och jag kom fram till Borås dagen efter provet, klockan sju på morgonen, så jag hade i princip inte sovit på två dagar!
 
Den värsta delen är över, även om jag inte får stipendiet så klarade jag i alla fall prov-delen och blev kallad på Intervju!! Jag är verkligen på ett sätt överlycklig, men på ett annat sätt så vill jag inte bli för glad och börja ta ut saker i förväg.
 
Vi var runt nio personer om jag minns rätt, och dessa personer innefattade både specialized collage students och undergraduate students. Jag söker till undergraduate, och vi var bara tre stycken, med mig inräknad, resten sökte till specialized training, så det var verkligen skillnad på vilket stipendium flest sökte till! Vi "tävlar" alltså bara mot de som söker samma stipendium, så jag har bara två konkurrenter, då de andra har fem, om jag då minns rätt på hur många som kom. Nu vet jag ju inte om vi alla som söker undergraduate kom vidare till intervjudelen. På ett sätt så hoppas jag ju att vi alla kan få stipendiet, på ett annat sätt så tänker jag ju såklart också mer själviskt och hoppas att jag är den enda som blev kallad.. Jag har ingen kontakt med någon av de sökande så jag vet inte hur det gick för dem.
 
Det jag oroade mig för mest var verkligen matten, och den var svår. Svårare än de tidigare proven jag övat på, och innehöll saker som inte fanns på någon av de tidigare proven som jag hade hittat på internet. Dessutom var det typ tre gånger längre. De sa aldrig något men jag tror inte de vill att jag går på i detalj om vad som var på proven. Men jag hade rätt; det var oerhört svårt att plugga till. Man måste verkligen vara bra på matte i allmänhet. Tja.. om du vill få höga resultat, vilket jag inte tror jag fick. Men jag antar att det kanske inte spelade så stor roll för min del då jag inte ska studera något som kräver så mycket matematik.
 
Engelsk-proven var inget att ens tala om. Jättelätta för de som kan engelska hyfsat bra. En del, där man skulle hitta vad som var fel med en text fick man bara koncetrera sig att hitta felen och inte låta hjärnan automatiskt rätta dem om ni förstår vad jag menar. Var man bara uppmärksam så var det inga problem!
 
Japanskan var uppdelad i tre delar, A, B och C. Det blev svårare för varje del. A var nästan för lätt, för mig i alla fall, del B kändes som det var normal-nivå, förutom en del keigo, som jag inte är så haj på. Jag kan inte alla alternativa verb, som används i keigo, jag är bättre på att förstå texter och vardagliga konversationer. Del C var verkligen jättesvår. Jag kan inte läsa så mycket kanji och det kände jag verkligen av i den delen!
Men en sak som kanske var till min fördel är att en av undergraduate ansökanden kunde näsan ingen japanska alls och den andre hade studerat i ungefär ett år bara, så jag vill ju hoppas att min nivå var högre än deras och kanske att det kunde vara till min fördel! Jag har hört att de egentligen inte dömer efter hur bra din japanska är i om du får stipendiet eller inte, men det kan ju verkligen inte skada ditt omdöme om du redan är bra på japanska, eller i alla fall nogurlunda bra.
 
Så nu väntar jag bara på att få gå på intervju. Jag hoppas hoppas hoppas att de kommer att välja mig! Jag vill ha detta så oerhört mycket. Vi får väl se hur det går!
 
Vi ses snart! Jag uppdaterar igen när jag vet hur det gick med intervjun, oavsett hur det än går!
Tack för att du läser min blogg! ☆